Till min kära familj och mina vänner!

Sitter just nu och tänker på vilken tur jag har ändå mitt i allt elände, man kan väll säga att jag har har haft det lite kämpigt nu på höst starten. Skolan, familj, vänner, fritid och privatliv, hur ska ja hinna balansera allt detta samtidigt? Man har så mycket att tänka på inom all det där och till slut får man lite ångest och vill bara ramla ihop på golvet och börja grina för man får panik. Och sånt händer alla tyvärr, men som sagt vissa perioder i livet är lättare än andra. Även om jag har haft det kämpigt och jobbigt ett tag nu så försöker jag ändå att ta hand om mig själv så jag inte hamnar i soffan och känner ingen ork till något. Jag försöker balansera skola, familj, vänner, fritid och privatliv så mycket jag kan just nu för jag behöver det. Jag älskar att känna mig behövd och att planera in roliga saker och göra saker som jag mår bra av. Men utan min fina familj och mina vänner skulle jag inte klarat av att vara såhär stark som jag är just nu. Oavsett vad så har jag alltid kunnat prata med min familj och mina vänner och dom har varit ännu mer stöttande för mig nu. Jag bara känner mig så tacksam för allt som min familj och mina vänner gör för mig. Jag önskar verkligen att jag kunde säga till var och en hur glad jag är att dom är där för just mig, självklart finns jag ju där för dom för det är så riktiga vänner gör. Tack för att ni drar med mig på allt möjligt och försöker göra mig gladare och starkare, ni förstår verkligen inte hur mycket det betyder för mig! Och det spelar ingen roll hur länge sedan vi träffades så vet jag alltid att jag kan prata med mina vänner om allt och påbörja en konversation där vi avslutade den sist. Jag försöker verkligen visa hur glad jag blir av allt ni gör, men det kan bli rätt svårt. Livet blir så mycket bättre när man känner ett stöd av familj och vänner och en sån glädje. Tack som fan alla ni som finns där för mig hela tiden och det finns säkert mer människor att tacka.
Ni är bara bäst!