Put that fake smile on

Thinking out loud

Ni vet den där personen man vill ringa till så fort det har hänt något bra eller dåligt för man behöver höra doms röst, man bara behöver just den personen då. Men hur blir det då när man inte kan göra det längre? Man tänker åhh jag måste ringa/träffa...aa just ja det går inte längre. Det kan nog vara den jobbigaste känslan i världen, det är sjukt hur ens liv kan förändras på bara en minut, en timme eller en dag. Jag säger alltid att alla händer utav en anledning och att alla man träffar formar en till den man är just idag.

Men vissa saker vill man inte ändra på, vissa människor vill man inte förlora men det händer så ändå. Det är så himla märkligt att man har kunnat dela så otroligt mycket med olika personer och sen helt plötsligt när man kanske ses på stan, i skolan eller på en buss så kan man inte ens säga hej eller prata med varandra. 

Jag förlorade två underbara människor 2012 som stod väldigt nära mig och min familj, jag fick gå på mina två första begravningar, och jag har inte ens chansen att får höra deras röst längre och det gör mig så ledsen, jag blir mer ledsen när jag ser hur dom som står nära mig mår och jag kan inget göra för att få tillbaka dom två personerna längre. Och när jag tänker på en massa fina personer som jag känt som jag fortfarande kan säga hej till och höra rösten på, medans jag inte kan det med dom två, så blir jag ledsen och förtvivlad. 

Jag som många andra har fått varit med om väldigt mycket tillsammans med både familj och vänner som varit roligt och sorgligt. Och folk har sett hur man är som person och tillsammans har man växt PGA allt man varit med om tillsammans. Visst man kan inte begära att alla man känt under hela sitt liv ska stanna kvar i det och att man alltid kommer att vara där. Men jag saknar stunderna man hade tillsammans men mest så saknar jag personerna jag fick uppleva det med. 

Människor förändras efter åren man får olika intressen, man börjar på olika skolor och blir uppslukad av annat att till slut så ses man inte mer. Mina vänner och min familj har alltid varit prio 1 för mig och så kommer det nog alltid att vara. Självklart har man väl haft stunder i livet när man inte riktigt orkat bry sig, men efteråt så vet man ju vad man gjort och försöker ändra på det. För det viktigaste man har här i livet är ändå sin familj och sina vänner. Så varför tar man så många för givet tills dom är helt borta? Ska man ändå inte uppskatta det man har och varit med om tillsammans? Man kommer väl alltid ta någon för givet och se människor komma och gå i ens liv. Men vissa stunder vill man bara spola tillbaka för att ha det där underbara ett tag till. Men jag är väldigt tacksam för alla fina minnen jag fått under åren och är en erfarenhet rikare tack vare dom minnena.

Till min kära familj och mina vänner!

Sitter just nu och tänker på vilken tur jag har ändå mitt i allt elände, man kan väll säga att jag har har haft det lite kämpigt nu på höst starten. Skolan, familj, vänner, fritid och privatliv, hur ska ja hinna balansera allt detta samtidigt? Man har så mycket att tänka på inom all det där och till slut får man lite ångest och vill bara ramla ihop på golvet och börja grina för man får panik. Och sånt händer alla tyvärr, men som sagt vissa perioder i livet är lättare än andra. Även om jag har haft det kämpigt och jobbigt ett tag nu så försöker jag ändå att ta hand om mig själv så jag inte hamnar i soffan och känner ingen ork till något. Jag försöker balansera skola, familj, vänner, fritid och privatliv så mycket jag kan just nu för jag behöver det. Jag älskar att känna mig behövd och att planera in roliga saker och göra saker som jag mår bra av. Men utan min fina familj och mina vänner skulle jag inte klarat av att vara såhär stark som jag är just nu. Oavsett vad så har jag alltid kunnat prata med min familj och mina vänner och dom har varit ännu mer stöttande för mig nu. Jag bara känner mig så tacksam för allt som min familj och mina vänner gör för mig. Jag önskar verkligen att jag kunde säga till var och en hur glad jag är att dom är där för just mig, självklart finns jag ju där för dom för det är så riktiga vänner gör. Tack för att ni drar med mig på allt möjligt och försöker göra mig gladare och starkare, ni förstår verkligen inte hur mycket det betyder för mig! Och det spelar ingen roll hur länge sedan vi träffades så vet jag alltid att jag kan prata med mina vänner om allt och påbörja en konversation där vi avslutade den sist. Jag försöker verkligen visa hur glad jag blir av allt ni gör, men det kan bli rätt svårt. Livet blir så mycket bättre när man känner ett stöd av familj och vänner och en sån glädje. Tack som fan alla ni som finns där för mig hela tiden och det finns säkert mer människor att tacka.
Ni är bara bäst!

Alla har sina egna åsikter

Nu har valvakan för detta år avslutats och Sverige har sagt sitt, dom rödgröna vann mot alliansen men tyvärr med en minoritetsregering. Man ser mycket på sociala medier att det är missnöje i landet, folk klagar på varför andra röstat på SD och dom som röstat på SD ifrågasätter varför dom inte få ha en egen åsikt. Okej men varför får då ni ifrågasätta dom som röstat på alliansen eller dom rödgröna? Är det inte lite dubbelmoral att säga att ni inte får ha en åsikt medan dom andra inte får tycka illa om SD. Ska vi inte alla vara glad för att vi har rösträtt i Sverige? Eller att vi har yttrandefrihet? För det enda jag har sett dom här senaste 24 timmarna är bara dålig kritik. Tycker ni att det skulle vara bättre om vi hade diktatur då eller? Där alla inte har rösträtt och landet kanske styrs av en makt galen person. Nu är det säkert några som tycker jag pratar massa skit men då får ni göra det eftersom det är vad  ni tycker, det är eran åsikt! Visst jag är inte superglad över att SD var Sveriges tredje största parti men jag förstår inte all denna smutskastning som dom flesta gör mot varandra. Men man kan kanske inte diskutera politik och pengar på sociala medier för det blir bara en massa bråk. Själv är jag ändå tacksam för att dom rödgröna vann och hoppas att riksdagen kan arbeta tillsammans och tänka på Sveriges befolkning istället för sin egen vinning, för det kommer ni bara förlora röster på. Nu hoppas jag bara att vi kan försöka vara positiva och hålla ihop för ett bättre Sverige där alla har olika åsikter och rösträtt.

Dagen med ett stort D

Idag hade jag och mamma våran föreläsning, var så sjukt nervös över det och var rädd att det skulle gå helt snett. Men det gick jätte bra vi fick många kramar och jätte fina ord efteråt och jag fick alla att börja grina eftersom jag började grina, oväntat va? ;)
Jag kan bara inte låta bli att vara känslomässig när det gäller sånt som HBTQ personer och min bror. Jag vill verkligen ur djupet av mitt hjärta göra allt vad jag kan så att människor ska VÅGA tala om vem dom är utan att bli kränkt, jag vill vara den öppna famnen till dom som inte har en förälder att prata med eller någon alls att prata med, jag vill vara den som alltid lyssnar och försöker göra allt för att underlätta den personens liv med ett rejält stöd och förståelse. Jag kom på en massa saker i efterhand som jag kunde har sagt men så är det ju alltid och dom som lyssnade var nöjda och stolta över oss och det var det ända som betydde något. Efter det så lyssnade vi på härliga Maria Hansson Nielsen, så inspirerande föreläsning aså det var så att jag fick tupp skinn alltså. Såna människor som henne behövs det verkligen mer av med den kunskapen och förståelsen för trans personer, fick reda på många mer olika trans personer som jag inte ens visste att dem fanns. Tycker dock att det är synd att det var få som lyssnade och fick lära sig mer om det och att det är så dåligt Pride flaggat i stan!
Bussarna, kultur skolan, kommun huset och gågatan borde ju ha massor med Pride flaggor ju!
Visa upp Söderhamns stolthet till att våga vara öppna som kommun, ha en massa Pride produkter i affärerna och stöd Söderhamn Pride! Jag har målat naglarna i Pride flaggans färger på både mig själv, min mamma och hennes väninna så jag är regnbågs fin ifrån topp till tå! Bara något sånt litet är så betydelsefullt för HBTQ personer och att visa sin stolthet. Denna vecka ser jag verkligen fram emot, finns inge bättre än Pride jag bli så glad och upprymd över detta. Fick även ett erbjudande idag av en viktig person och jag sa ja på en gång utan natt tveka så snart får ni allt vara med om fantastiska saker!
Detta kommer bli så kul och kunskaps givande för så många att det känns så jäkla bra och starkt!
Imorgon ska jag och mamma även gå och lyssna på underbara Fredric som ska ha en föreläsning om att komma ut som homosexuell nyligen, det kommer vara kl 5 på stadsbiblioteket. Ser så fram emot det och hoppas att många fler kommer dit och lyssnar och visar intresse för en bättre framtid för det behövs!
Kärlek åt den fria och obegränsade kärleken mellan människor!

Formar du ditt eget liv eller låter du andra göra det?

Då är snart den stora dagen kommen, imorgon ska jag och min mamma ha en föreläsning av att vara nära anhörig till HBTQ personer på Söderhamns stadsbibliotek kl 16.00. För mig personligen är det inte nå konstigt alls att vara en HBTQ person eftersom jag är uppväxt i en sån "värld". Men tyvärr så är det väldigt onaturligt för andra människor, jag tror det beror på deras ovisshet om att just vara en HBTQ person.
Dom förstår inte hur man kan ex bli kär i samma kön eller ens vilja förändra sin kropp till sitt sanna jag. Folk blir jämt och ständigt dömda för hur man kan klä sig, vilken familj man kommer ifrån eller rykten av sina kompisar.
Men tänk er att bli dömd för vem du känner att du är eller är kär i? Visst man ska aldrig döma någon första gången man ses för vem vet om någon månad eller vecka är du kanske närmare just den personen än dina vänner ifrån barndomen. Vi ska väl ändå visa den framtida generationen hur man ska behandla människor och behandla dom efter vad du själv vill bli behandlad som. Vi vill väl kunna lägga framtiden i den generationens händer med ett lugn över att DOM kan förbättra rättigheterna för människors olika livsstil. Så är det verkligen rätt av oss att visa avsky mot en annan människa för att den blev kär i en annan människa? För det är väl det dom blir när man har starka känslor för en annan.

Jag har varit stressad ett tag nu PGA att skolan har tagit mycket plats med prov, uppsatser och test och dom flesta av oss tonåringar känner pressen av skolan, jag har fått panik ångest ibland över att jag haft så mycket och känner att jag inte orkar med allt och kommer inte klara skolan. Men jag har haft min familj och mina vänner som sagt "Emma du är stark och du klarar detta du är bättre än vad du tror" och det har hjälpt mig att få styrkan tillbaka igen.
Jag har även komplex för min kropp som alla andra och sagt att jag inte duger åt någon och tyckt att jag är ful, men då har även min familj och vänner gett mig styrka genom att säga hur vacker jag är som person och att jag är fin som jag är.
Men jag har aldrig behövt vara oroad och stressad över t.ex "Jaha vad ska alla andra tycka om mig nu då" PGA att vara en HBTQ person eller att berätta för sin familj och sina vänner om hur man känner och sen bli avvisad. Pressen dom har på sig över att våga tala om vem hen verkligen är som person är tung och tär på en. Jag vill kämpa för dom HBTQ personer som just känner så och behöver stöd och hjälp.

Jag har haft turen att ha/haft underbara vänner som accepterat mig och min familjs syn på HBTQ personer och att min bror faktiskt är homosexuell. Dom har bara frågat när han kom ut, hur han kände och hur min mamma kände och dom har tjatat på mig att dom vill träffa han. Visst jag har varit utsatt för glåpord på stan eller på Facebook men dom personerna känner inte mig eller min familj. Det som betyder något för mig är att jag har/haft så fina vänner genom åren som har stöttat mig.
Jag är så jäkla stolt över dom och att vara en syster till en HBTQ person att jag skulle kunna ropa ut det över hela världen. Aldrig har jag väl skämts över att min bror är en HBTQ person och jag kommer aldrig att skämmas för HBTQ personer.
Men jag skäms över dom som anser att om du är en HBTQ person är du psykiskt sjuk och behöver hjälp eller att du klipper av banden helt till dina barn för att dom berättar vem dom är. Och även för dom som anser att dom kan tjäna pengar på andra människor rättigheter i samhället.

Så det jag hoppas över att jag ska framföra för er imorgon kan starta igång er till att göra världen lite bättre för HBTQ personer och vara mer öppen och stöttande. Några av mina nära och kära kommer komma dit och jag vet att ni står bakom mig på detta och kan visa era vänner desamma och kanske be dom komma dit och lyssna på oss.

Hoppas vi ses imorgon för jag kommer vara där och tala för min bror och hans vänner.

Nya upptäckter till mitt rum!

Här i veckan så behövde jag lite inspiration till att göra mitt rum lite roligare och då sökte jag på YouTube efter spice up your room och fick ett jätte bra klipp på hur man kan fixa sitt rum lite mysigare och organiserat. Och resultatet av det blev att jag gjorde...

Dessa mysiga och häftiga lyktor! Som är superenkla att göra och förklaras bra i videon!
Och jag fick även en idé till att göra...

 

 

Detta ovanför min säng och det blev riktigt fint och mysigt faktiskt! 

Så nu känns mitt sovrum lite ljusare, mysigare och vårigare. Och jag gjorde även ett nytt fynd på Majas café där jag hittade jätte fina ljus lyktor 

 

Det blev rosa lyktor som påminde lite om såna ifrån Indiska. Och det fanns så mycket annat mer som var så fint där som man ville köpa! Ville ha allting jag såg där. 

Så här får ni länkarna till videon med dom grymt bra tipsen och en länk till Majas Café! 

http://www.majascafeopresenter.com/  

http://www.youtube.com/watch?v=ugCJVhrdCK0

Jag får liksom ingen ordning.

Nä usch vad jag inte mår bra över att det är så rörigt i mitt rum...jag har ingen ordning känns det som. Och verkligen inte på det som jag älskar mest i mitt rum..sminket! Jag tycker det är så jobbigt för jag har ju ingen plats för något längre vet inte vad jag ska göra med mina kläder eller mitt smink..det är för mycket helt enkelt! Önska jag hade ett perfekt rum som man får se på We Heart It eller inspirations sidorna på Instagram. Nä nu måste jag får mer ordning och skaffa mer plats så jag får mitt perfekta rum. Längtar lite tills jag har en lägenhet som jag kan styla helt själv! Då kommer jag fixa tills det är exakt som jag vill ha det.

Våren är tidigt kommen i år!

Jag vet att ni där hemma kanske tycker att det är liiite för tidigt att välkomna våren nu..men inte jag! Det är ju ingen snö ute ändå och det är så ljust och mysigt med våren ju! Och man kan liksom höra hur fåglarna sjunger och doften av gräs och blommor som krupit fram från det vita och man kan äntligen gå med lättare kläder och ha solen i ansiktet. För hur kul är det att pynta hela rummet i typ blått och vit då för det förknippas ju med vintern. Så jag tog lite bilder så ni kunde få se lite av mitt mer eller mindre våriga rum!

Lyktan och tavlan är en julklapp, lyktan finns på Indiska och tavlan på Dollar.

Mina fina ljus lyktor köpte jag till mig själv i jul, finns på Dollar.

Gardinerna är även en julklapp som kom från Dollar.

Nya sängkläder satt ju inte fel heller, dom är från Dollar.

 

Det kanske inte var så mycket bilder men några var det ju iaf. Måste be om ursäkt att jag inte varit så aktiv på bloggen på ett bra tag men det har inte blivit av att jag har gjort något jag kan skriva om här heller. Funderar på om jag ska försöka på någon ny smink stil men vet inte vad, jag fick ju så fina smink saker i julklapp, så om ni vill att jag ska testa på någon stil som ni själv är nyfikna på så kommentera det gärna! Blir så glad för det och att man får göra något nytt.